-Nämen vad är nu detta, sa Beata irriterat och drog i massan av sängkläder som dolde Astas kropp där den låg inlindad i lakan, filtar och morgonrockar och en knölig pyjamas. Solen skiner, havet kluckar, vinden blåser lagom. Upp och hoppa.
-Kan inte, snörvlade Asta. Jag har fått min semesterförkylning. Måste kurera mig.
-Men kurera dig då, fräste Beata. Gå till doktorn. Ät c-vitaminer. Alvedon. Citodon. Paraflex comp. Hibernal. Dextopren. Vad som helst, men ligg inte här och ynka dig.
-Jag har försökt gå till doktorn, kraxade Asta. Men det går inte. 
-Klart det går, sa Beata och började dra av Asta lager efter lager av filtar och lakan. Gå till vårdcentralen. De har akuttider.
-Inte nu, väste Asta. Det är semester.
-Ring en av husläkarna där då, sa Beata och skalade av en av två morgonrockar från Asta som försökte hålla den kvar med all sin obefintliga styrka. 
-Han har telefontid mellan kvart över åtta och nio, suckade Asta. Jag gav upp efter en halvtimma.
-Tunnis, sa Beata och drog av Astas tubsockar och kastade dem i tvättkorgen. Du ger upp för lätt.
-Jag har feber, gnällde Asta. 
-Struntprat, sa Beata och la en kall hand på Asta blossande panna. Kanske lite då. 
-Och ont i halsen.
-Jag vet, sa Beata och bytte vant underlakanet i sängen medan hon rullade runt Asta som låg och frös och solgasset från takfönstret. Vi går till Cityakuten. Jag kan följa med dig till Cityakuten. 
Beata rätade på ryggen och fick en obehaglig anstrykning av Florence Nightengale. Rättrådig, vis och vårdande. Lever på lik, som Coco brukar säga. 
-Det är stängt, sa Asta. De sommarreparerar. Stängt till andra augusti. 
-Då går vi dit den andre då, sa Beata okuvligt. Några dagar kan du vänta. Det dör du inte av. Om du inte har mördarbakterier förstås.
-Kan inte vänta till den andra, mumlade Asta in i kudden medan Beata rättade till madrassen. 
-Kan du inte, sa Beata. Men då går vi till vanliga akuten om det är så bråttom. 
-Väntetid över tio timmar, sa Asta. Jag tror inte jag överlever det. Vad ska jag göra? Tänk om jag måste gå till doktorn där nere. De skriver ut vad som helst. Man får fyra megastora piller och blir frisk på tre timmar men sen ser man syner i flera veckor och behöver inte dricka vin på några månader och jag tycker det låter läskigt.
-Låter väldigt otäckt, sa Beata. Fast billigt och bra.
Hon blev tyst ett tag.
-Vadå där nere förresten, sa Beata.
-Kreta, sa Asta ärligt och uppriktigt. Coco och jag ska till Kreta och härja. 
-Och jag då, utbrast Beata. Ska inte jag få följa med? Jag som fixade bussresa till Ullared och allting. 
-Du hittar säkert en restresa, sa Asta. Det är du ju proffs på.
-Det är tacken det, sa Beata, för att jag försöker vägleda er genom livet. Kreta och härja. Så löjligt. Svenssonresa. Jag ringer resebyrån direkt.
 

Astas arkiv

copyright  hamnqvist